Sand, sand, sand, sand…
Jag är inne i en svacka just nu. Jag har känt att det varit på väg ett tag, och nu känns det som botten är nådd. Det är klart att det kan bli värre, men det är tillräckligt dåligt för att jag ska tycka att ingenting är kul.
Som vanligt har det med kärleken att göra. Förstår inte denna öken. Jag tycker liksom inte att det är orimliga krav jag har. De fyra S:en bara. Söt, smart, snäll och sromantisk (Hey, tycker du ”de tre S:en och R:et” låter lika bra?).
Borde inte vara så svårt. 🙂