• Soair

    De finns en där ute för alla och när du minst anar de så stöter du på henne 🙂 Har läst din blogg ett tag nu och skulle vilja ge dig en kram och puss på pannan. De blir bättre! (från en som sov med en hink bredvid sängen i ett halvår ifall hon skulle må dåligt på natten..)

    • Tack, det värmer ett stackars fruset emohjärta! 🙂 Det är dock ofta sådär. Folk säger att jag verkar vara superbra och att de inte kan förstå hur jag kan vara singel. Det är nåt jag relativt ofta hör. Men DE är aldrig intresserade.

  • Jag skulle inte bli förvånad om kräkkänslorna har att göra med det andra problemet. Jag minns att när jag, som en ung man i mina bästa år, körde in i ett antal problem som nu i efterhand definitivt hade att göra med självkänsla och självförtroende, så yttrade sig de känslorna i illamående. Jag behövde hoppa av bussen på vägen till jobbet för att spy eftersom jag var rädd för att visa mig på kontoret den dagen.

    Jag tror som sagt definitivt att det större problemet – det som är ett problem i alla delar av ditt liv – är det som behöver tacklas. Resten kommer lösas av sig självt när det är klart.

    • Exakt, jag tror det också. Det är en rädsla att göra bort sig (och jag har bundit att kräkas bland folk med att göra bort sig). Terapeuten däremot, var inte alls så sugen på att prata om självkänslan. Förmodligen för att det är mycket svårare och mer abstrakt att jobba med.

  • Agda

    Jobba med självkänslan först! Det är nog därifrån kräkfobin kommer..
    Du måste vara snäll mot dig själv och förstå att du visst är nått att ha, du måste sluta tänka på det negativa du tycker om dig själv, och förstå att du har många kvaliteter, hallå du ÄR ju smart, rolig, påhittig m.m.

  • Jag vill verkligen bara ge dej en stor kram!(Inte just nu dock eftersom det förmodligen skulle leda till att du blev fantastiskt förkyld) Jag kan nog inte förstå hur du mår eller hur det känns, men jag vet en hel del om att leva ihop med nån som har problem med självkänslan.. Nog därför jag jag får sån lust att bara krama om dej, för du påminner mej så mkt om honom, som han var när vi först blev ett par. Det går att ta sej igenom! Starkt av dej att du går och tar hjälp! Det borde du ge dej själv mer beröm för tycker jag! 🙂

  • Jag tror att självkänslan är grunden till problemet. Har själv liknande problem men i betydligt mindre omfattning än du själv. Får ibland kväljningar när jag äter, även ensam, och måste ha god tid på mig att äta för att det inte skall ske, samt tillgång till mycket vatten. Nu har det dock varit i schack ganska länge, men jag är övertygad om att mina egna problem har med självkänslan att göra. Och tänk på hur länge den varit dålig, men hur kort tid du gått i terapi. Ge det ett år.

  • Tycker det var lite fel bemötande av din terapeut… Nåväl, tror också självkänslan kan vara roten till det onda. Har jobbat med social fobi i flera år och är nästan i mål, men känns som det sista bara kommer lösas med just arbete med självkänslan. Det är ju därifrån alla nojiga tankar kom ifrån början.