Kräkfobi – Kanske var det så allting började?

emetofobi-krakfobiHaha, vilka saker man minns ibland.

Jag har ju som bekant viss kräkfobi, som förvisso har blivit mycket bättre det senaste året, men ändå ganska påtagligt i vissa situationer. Häromdagen kom jag att tänka på vad som möjligen kan ha orsakat det hela. Det sägs ju att det är ett trauma i barndomen, såatteh…

Det var när jag var en sisådär 7-8 år, och gick på Konsum med pappa. Ni förstår, barn, när Daniel var liten så hette Coop istället Konsum. På Konsum sålde de bland annat ett märke som hette Blåvitt; som var det absolut lågprisigaste av lågpris. Åt man en vara märkt Blåvitt så dog man 80% av gångerna.

Eh, ja, hursomhelst. Pappa bodde på söder (i Stockholm, alltså), och vi skulle väl handla nån sorts mat innan hemgång och slötittande på tv. Och det var precis vid kassan som det hände. Jag spydde på golvet precis vid gången där folk skulle betala. Vet inte riktigt varför, jag var såvitt jag vet inte sjuk innan, och jag var det definitivt inte efteråt.

Pappa sa åt mig att gå och ställa mig i slussen mellan de automatiska dörrarna, så där stod jag medan han fick torka upp allting. Skammen. SKAMMEN! Det hela blev inte direkt bättre av att pappa var lite småirriterad när han kom tillbaka; de hade tydligen trott att det var han som hade spytt.

Trauma. Stort trauma. Tror jag i alla fall.

, , , , , ,

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst