Kejsarens nya taxichaufför

Idag såg jag en film som fått oräkneliga utmärkelser, blivit prisad ad nauseam, och blivit utsedd till en av världens bästa filmer.

Taxi Driver.

Och… ja… Vad säger man? Vilken usel jävla skitfilm. Ge mig tillbaka två timmar av mitt liv, tack! Vad är det för crackpundare till jury som tycker att den här filmen är värd nånting annat än på sin höjd en spottloska? Visst, jag kan ge den att den är vackert filmad, men än sen då? Adolf Hitler målade fina tavlor.

Jag menar, dramaturgi, vad är det? Måste filmer handla om nånting? Jag trodde man bara kunde sätta ihop lite slumpmässiga klipp, kasta in några utdragna och totalt ointressanta scener, avsluta med lite pang-pang ackompanjerat med jazz-musik, och BAM – där har du receptet på en av världens bästa filmer. Ovan nämnda filmkritiker verkar tycka det i alla fall. Dessutom, 98% (54 mot 1) av de proffskritiker som betygsatt filmen på den kända sajten rottentomatoes.com säger samma sak – underbar film. Var köper man såna droger?

Nä, fy fan vilket pretentiöst trams. Det måste vara grupptryck, jag ser ingen annan förklaring till att så många kan tycka att den här filmen är bra. Det är som när ett gäng osäkra människor står och tittar på en skål med bajs med en glasspinne i. En nedknarkad flumkonstnär påstår att det är konst, och sedan håller alla andra med för att de inte vågar visa sig mindre intellektuella.

Taxi Driver – jag vågar påstå att den är en skål med bajs.

,

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst