Stryka sina skjortor – överkurs eller grundläggande?

Idag är det måndag, det känner jag i hela kroppen.

Det började med att jag, sekunder innan deadline för att gå utanför dörren om jag skulle ha någon chans att hinna med tåget, insåg att jag inte hittade mina hörlurar. Jag sprang omkring i lägenheten, slarvigt rafsandes bland papper och colaburkar, i hopp om att hitta de försvunna lurarna. Till slut visade det sig att jag hade dem i bröstfickan. Min nya skjorta har nämligen två bröstfickor utanför varandra. Jag hade känt i den yttre, men inte de inre. Nu blev jag sen till jobbet på grund av detta. Utveckling är av ondo.

Sedan följde en tågresa av konstant magont. Kanske på grund av stress, kanske på grund av ångest, kanske på grund av sexuell undernäring. Det var hur som helst ingen höjdare. Men till jobbet kom jag.

Väl där kom vi in på det här med skjortor, apropå min egen nyinköpta sådana. Tydligen hade den en lite sned krage och behövde strykas. ”Ser det ut som att jag äger ett strykjärn?” fnissade jag, och förväntade mig att några skulle komma med gliringar varav andra skulle vara på min sida. Men så blev det verkligen inte. Istället tyckte samtliga att det är helt befängt att inte stryka sina egna skjortor, och jag blev notifierad att man ser sjaskig ut annars. Det blev bara ännu en sak i mängden saker som negativt påverkar folks syn på mig.

Jag ville svara att jag vissa dagar är så deprimerad att jag försummar de flesta vardagssysslor, men jag lät bli för att inte explodera i en kavalkad av självömkan. Men så är ju ändå fallet. Jag försöker sikta på att komma ur sängen på morgonen, så att ta fram både strykjärn och strykbräda och stryka mina egna skjortor känns som ganska rejält med överkurs.

Och åter igen ett inlägg där jag gör bra reklam för mig själv. Hej! 😀

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst