Sista gången jag försökte vara spontan

En gång, när jag var en sisådär 12 år och gick i sexan, så bestämde jag mig för att göra ett spontant practical joke mot en kompis. Oscar hette han, och vi gjorde alltid sällskap till skolan. Idag, när jag går typ 50 meter till pendeln, så kan jag inte förstå hur jag under hela skoltiden gick fyra kilometer varje dag. Galet.

Hur som helst. Det här var på den tiden då man lånade ut datorspel till varann. Jag var på väg till Oscar för att möta upp honom, inför promenaden till skolan. Jag fick alltid stå och vänta innanför dörren, medan han sömndrucket och ofta med mjölkmustasch letade efter ytterkläderna. Ibland hade han inte ens vaknat när jag ringde på.

Den här gången hade han relativt nyligen blivit storebror för andra gången. Jag kom över, och hade med mig ett spel som han skulle låna. Och det var i och med detta som jag skulle skämta till det lite. Jag hade tagit med två CD-skivor, varav den ena var sönderrepad och trasig. Planen var att plötsligt bryta sönder skivan inför Oscars förvirrade uppsyn, och sedan lämna över den riktiga. Sagt och gjort. Men när jag bröt sönder skivan så gick den inte i två eller tre delar. Nej. Icke. Den gick i två eller tre delar, och sedan i miljarder småflisor över hela hallgolvet.

Oscars pappa tittade på mig. Sedan muttrade han att det där inte var så smart gjort, med Oscars lillasyster som kröp omkring och hade sig. Jag hade nu blivit utskälld av en kompis förälder, vilket var något av det värsta som en tolvåring kunde få uppleva. Oscar tog fram dammsugaren, och började irriterat att köra med den medan jag bara stod som ett skamset fån och tittade på.

Det blev en knäpptyst resa mot skolan. Och det, mina vänner, var sista gången jag försökte göra något spontant.

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst