Recension: Match.com

Match.com. Jag har alltid hatat dem. Match.com är ungefär för onlinedejtandet som Telia är för mobiltelefonin. Dyra, dåliga avtal, men ändå störst på något märkligt vis. Och trots sitt hat så finner man sig själv med att snart vara kund hos dem, som för mig och min kära iPhone.

Det är väl inte så mycket det att jag måste träffa någon nu, utan snarare det faktum att jag anser att jag har väldigt tråkigt om kvällarna. Och att gå på krogen och stå vid baren och supa bort mina pengar samtidigt som ingen ens tittar på en är inte vad jag anser som speciellt roligt. Vad jag anser som speciellt roligt är däremot att i lönndom stalka på något onlineställe för att sedan fälla en dräpande kommentar som vinner tösen i frågas hjärta för all framtid.

Så ja, jag registrerade mig på skoj. Svarade på alla frågor om vad jag heter och vad jag gör och vem i beatles jag gillar bäst. Laddade upp en bild. Gjorde ett personlighetstest av Dr Helen Fisher, vem det nu är. Fick min presentation godkänd. Och det var väl ungefär i detta skede jag insåg vilken extremt genomtänkt ondska Match.com egentligen är.

Först och främst, som gratismedlem får du bara surfa runt, titta på folk, samt skicka s k blinkningar. Du kan inte skicka mail till någon. Skickar du däremot en blinkning så visar du ditt intresse för grabben eller tösen i fråga. Personen som får blinkningen kan inte svara något annat än ”nej tack”, om han/hon inte är intresserad. Detta ”nej tack” skickas, precis som blinkningen, i ett automatiskt mail. Så okej. Den enda kontakt man kan ta med varann är för att visa att man inte är intresserad. Fint. Då tycker jag faktiskt att de gott kunde strunta i den detaljen också, och låta folk leva i ljuv ovisshet.

matchpunktcom2

Nåväl. Skaffar du däremot ett betalkonto, och blir prenumerant som det så vackert heter, då kan du skicka mail till folk. Jippi! Men de kan inte svara om de inte är prenumeranter själva. Så fiffigt är det uttänkt. Faktum är att de inte ens kan läsa mailen, så att bara spamma ut din MSN till alla sötingar du ser går alltså inte. Du kan dock vara lite wild och crazy och gå runt systemet. Detta gör du genom att köpa det dyraste medlemskapet. Med det kan du skicka mail till folk, OCH de kan svara utan att behöva vara prenumeranter själva! Endast 999 kr för tre månader. Då kan man nog lika gärna köpa en rysk postorderfru på en gång faktiskt.

Men okej. Då skriver jag väl bara till de som är prenumeranter då? Ja, så tänkte jag också. Och det visste match.com att jag och alla andra skulle ha tänkt förr eller senare. Därför ser man naturligtvis inte vilka som är gratismedlemar, vilka som har en prenumeration, och vilka som är så desperata att de betalar 999 kr för att bli dissade av blonderade golddiggers, vilket de nästan gratis kan bli på krogen.

Så, hur lyder min slutplädering? Vad tycker jag om Match.com? Jo, först och främst tycker jag att människorna bakom det är fullständigt vidriga. De uttnyttjar alla stackars ensamma människor enbart för att tjäna pengar. Visserligen är de inte de enda i världen som gör det, men de gör det på ett sånt uppenbart grisigt sätt. Följdaktligen tycker jag att de kan ta sin verksamhet och och köra upp den i… Ni förstår säkert.

Match.com får endast tre av hundrafyrtioåtta miljoner sjuhundrafemtiotre tusen trehundrasextiofem spermier i betyg. Dåligt! Därför avslutar jag mitt konto omedelbums.

, , ,

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst