Ung ilsken man, evolving

Jag har märkt det, när jag är ute på äventyr, att jag blir mer och mer irriterad på människorna omkring mig. Inte de som jag känner alltså, utan de andra. Statisterna. De som bara finns där, och vars enda uppgift i livet är att:

  • Stå i vägen för en
  • Gå långsamt framför en
  • Gå i sin egen värld och sedan tvärstanna framför en
  • Ha barnvagn

Dessa människor kommer jag snart att få fullständigt psykbryt på. Jag bara säger det redan nu, så kan jag ta detta som ett rop på hjälp och således förmildrande omständigheter, om jag skulle åka fast för dråp. Idag hämtade jag ut min nya Xbox (Jag har uppgraderat min Xbox eftersom den gamla var inköpt för flera år sedan (!) – det är varje ung prylnörds uppgift att hålla sina prylar a jour med det senaste) och gick mot kassorna, med det tunga paketet i händerna. Postkontoret ligger nämligen inne i affären. Efter att ha passerat ett helt gäng med pensionärer utan nån som helst uppfattning om andra människor, så kom jag till kassorna. Där stod en typisk white trash-morsa, med barnvagnen smidigt placerad på ett sätt som gjorde det totalt omöjligt att gå förbi.

”Jaaaaaaa…” sa jag med hög stämma, för att signalera något i stil med ”Hur har du tänkt här, din förbannade såskopp?”. Jag vågar dock inte säga såna saker rätt ut än, men jag känner att det är nära. Det är väldigt nära.

, , ,

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst