Ibland får jag lust att lägga ner hela bloggen, eller åtminstone ta bort möjligheten att kommentera.

msnyaliv

Varför? Bara… varför?

”Mitt ex, det lilla livet, kanske borde ha läst detta” åsyftade inte att hon på något sätt gjorde nånting fel i vårt förhållande. Vi hade bara två vitt skilda personlighetstyper. Varför måste jag, på grund av en misstolkning av ett inlägg, bli straffad med denna information? Jag hade redan råkat se nån sorts pussbild med henne och den nya karln i en gammal Facebook-status. Det räckte där. Jag ville helst inte veta hur bra han är och hur dålig jag var.

Jag kan inte påstå att jag saknar att vara tillsammans med M, men nånstans gör det väldigt ont att höra såna saker.

Jag är väl en självömkande person, bara. Varför kan jag inte få vara det? Varför ska folk känna sig tvingade att kommentera och kritisera mig som person? Och om jag nu framstår som icke-feministisk ibland, gör det mig verkligen till en person som förtjänar spott och spe? Varför vill folk ständigt lägga ord i munnen på mig? Varför vill folk sitta och bestämma att jag därför har ett kvinnoförakt? En blogg som till 80% är skriven i syfte att roa, definierar den mig som person?

Jag har aldrig tidigare haft så stor lust att bara lägga ner alltihop. Jag vet att jag är en bekräftelsebehövande person, men bloggen känns inte värd det längre. Jag får alldeles för lite positiv kritik jämfört med hårda ord. Det är helt enkelt inte kul längre.

, ,

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst