Allt klär en skönhet

Stort antiklimax idag. Stort.

Här har jag, under flera veckor, gått och samlat ihop till ett gediget semesterskägg, i tron om att det ser förjävligt ut. ”Kan vara en kul grej”, tänkte jag då jag lade ifrån mig trimmern senast. Jag tänkte inte en sekund på att det faktiskt skulle se okej ut, utan jag var helt inställd på att det skulle vara svinfult och föra tankarna till kakmonstret i Mupparna. Eller ännu värre, Alexander Bard.

Jag tänkte inte mer på den saken. ”Äh, jag rakar bort det nån dag i veckan” gick tankarna medan jag spankulerade gatan ner.

Sen var jag på möte på jobbet idag, varpå min chef plötsligt sa att skägget klär mig. Att skägget klär mig! Han var inte ens ironisk. Eller så var han det, men då talar han Ironi 2.0 – ironin som är så ironisk att den låter ärlig. Hur som helst blev jag ganska paff.

Jag lär nog fortfarande raka mig ganska snart, dock. Skägget kliar. Det känns som att ha en yllekofta i ansiktet. Jag önskar att jag hade fina strån i ansiktet, som lägger sig där man vill och som känns som pälsen på en kattunge. Men icke. Istället har jag välsignats med svinborst, där hårstråna är tjocka som trädstammar och har hullingar.

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst