När allt går åt helvete

Det finns dagar när man kommer in i ett sånt där ”flow”, där allt går som smort och man glider igenom dagen. Och så finns det mitt liv.

Dagens resa hem blev inte nådig mot mitt stackars blodtryck. Det började med att jag, när jag skulle av pendeln, undersökte möjligheten att byta låt på iPhonen samtidigt som jag höll i mina två handskar med samma hand. Detta, möjligen i samband med tågets skakande, slutade i att jag råkade höja volymen maximalt. Grattis trumhinnor och grattis medresenärer som hoppade högt.

Sen svängde jag förbi den lokala… den lokala… okej, den lokala turkshopen (jag har aldrig påstått att jag är politiskt korrekt). Där skulle jag inhandla två burkar läsk att ha till senare. Jag har också märkt att de säljer såna där ”hot snacks”. Såna man annars bara äter på bio, ni vet. Fast med den väsentliga skillnaden att dessa har legat veckor i sträck, och förvandlats till riktiga bakteriebomber. Så jag ropade såklart in en liten ask sådana.

När jag skulle betala så tryckte jag fel kod. Jag drog ur kortet och satte in det igen. Kortfel. Samma procedur. Kortfel. Kön bakom mig var nu uppe i fem personer, alla ivriga på att få komma hem. Till slut gick köpet igenom, och jag skulle packa ner mina varor. Det gick ju inte så bra, utan istället spillde jag ut ungefär 40% av snacksasken över disken.

”Tänk att precis allting ska gå åt helvete hela tiden” morrade jag högt, varpå några i kön fnissade till. Sen tog jag det som fanns kvar av mina inköp, och pep iväg.

Jag hann inte gå många meter innan nästa irritationsmoment var där. Det var en tant som gjorde något jag hatar så innerligt. Hon hade ingen som helst koll på personer bakom henne, och gick längsmed en vägg.  Från början var det en ganska bra bit mellan henne och väggen, och jag tänkte att jag kunde gå om henne genom att passera där. Detta gick inte, eftersom hon liksom gick diagonalt, så lagom tills jag var framme så var det omöjligt att ta sig förbi. Hon sneglade bakåt och skrattade nervöst när hon upptäckte det hela.  ”Ja, FAAN vad roligt!” ropade jag, passerade henne från andra hållet, och fortsatte hemåt med raska steg.

Varning för Daniel. Han är folkilsken.

Vad tycker du?
Gillar Kär Haha Wow Awww Sämst