Jag gjorde en liten video om hur lägenheten ser ut just nu. Allt är inte helt klart, ska upp lite tavlor osv. Men helt okej. Sen har jag lite nojor gällande det hela, som ni gärna får peppa mig om (negativa kommentarer kommer kanske få mig att gå i barndom totalt). Dessutom så var det idag helt omöjligt att hitta orden (Alzheimers som knackar på dörren), vilket fick mig att svära och ta om några tagningar. Så jag hoppas att ni har överseende med det.
Usch, det är obehagligt hur lite man egentligen får veta om den lägenhet man köper. Man måste i princip undersöka den i detalj för att ta reda på eventuella fel som finns; man måste titta under mattor, lyfta på tavlor, lysa med UV-ljus över väggar, och liknande. Så nu är jag lite nojig över lägenheten. Nåt måste ju vara fel! Vad skulle kunna vara så pass hemskt att jag inte skulle kunna bo kvar?
Har lägenheten använts som bordell? Har folk dött där inne? Vibrerar hela huset varje gång ett flyg ska till Bromma flygplats? Är grannarna militanta höger-, vänster- eller mittemellan-extremister? Luktar det gammal säd där? Spökar det? När man ska sova på natten, och allt är knäpptyst, kan man då väldigt vagt höra någon viska ”just det… det är bra… sov vidare bara… shhhh… låt det bara ske”?
Vad tror ni?
Nu är lägenheten såld! Mäklaren har haft ett helsike de senaste dagarna, med fyra personer som ingen velat lägga accepterat pris. Men så plötsligt ringde ett femte par och lade ett bud. De andra drog sig ur. Så snabbt som attan skrevs det papper, och nu är flytten i alla fall ett faktum!
Nackdelar: Jag måste ligga ute med två månaders avgifter till föreningen, á 5001 kr styck. Dessutom måste jag ringa banken och lösa mina bundna lån, vilket lär gå på en sisådär 15 000 kr.
Fördelar: Det blir flytt! Och jag har gått med 515 000 kr vinst (efter mäklarens arvode) på den här lägenheten. Thank God för Stockholms skeva bostadsmarknad.
Lite trist att det inte blev budgivning, men hur som helst fick jag skiten sålt.
Jag har ju som bekant köpt en lägenhet vid Brommaplan. En tvåa på 54 kvadrat. Jag går visserligen ner tio kvadrat från nuvarande lägenheten, men å andra sidan är det hälften så hög avgift och dessutom… Ja, jag slipper den där förbannades jävla usla och allmänt hemska pendeln. Flytt blir – förutsatt att jag får min nuvarande lägenhet såld – den 31 Januari. Sen tänker jag aldrig mer se åt pendeltåget… förutom när jag ska besöka mormor.
Hur som helst! Jag utlovade bilder, och här är de. Tänk nu på att det alltså inte är jag som har inrett på bilderna. Inte för att dissa någons livsstil eller smak, men det där är… inte min grej. Den nuvarande ägaren är enligt mäklaren ”en ung säljare som tjänar massor med pengar” – lite bratvarning med andra ord. Därav minimalt med möbler men däremot en enorm vinkyl för all Dompa. Nåja.
Vardagsrummet, där undertecknad med fördel kommer att kunna vräka ut sin lekamen. När jag tittade på lägenheterna stod det mellan denna och en som var en halv trappa upp, men det blev den här (tre trappor upp) av rent pornografiska skäl.
Hallen. Balkongen. Badrummet. Det enda jag inte gillar är väl att badrummet är så litet (jag är van vid ett där det får plats ett badkar). Dessutom anar jag att inte kattlådan får plats nånstans. Herregud! Vad ska jag göra? Tips, någon?
Köket, med så kallad ”öppen planlösning”. Kanske världens fulaste köksbord och stolar. Ska det vara styrelsemöte där eller?
Sovrummet. Inget jättefan av fondtapeten, men tapeter har ju i allmänhet fördelen att de inte är permanenta om man inte vill.
Såatteh… ja. Där har vi den. Vad tycker ni? Är det ett pissköp, eller ser det ut som nånting man i nån halvt realistisk verklighet kan trivas i?
Eller ptja, det är ju inte helt bestämt än. Men om allt går som jag vill så blir det så, innan året är slut.
Jag har bestämt mig att jag vill bo nånstans i Bromma. Det är gröna linjen, hyfsat lugnt, och ganska bra rykte. Så idag skulle jag gå på två visningar. Först åkte jag till Abrahamsberg, där det fanns en riktigt fin lägenhet. Men efter att ha inset att den låg typ tio minuter från tunnelbanan kände jag att det fick vara. Jag gick till området, hittade inte ingången, och gick sen hem. Kalla mig Stockholmsbortskämd, men jag tänker inte bo så långt från kommunikationerna. Dessutom gillade jag inte Abrahamsberg, det såg allmänt tråkigt ut.
Så jag åkte en station till, till Brommaplan. Och där kände jag på en gång att jag ville bo! Jag blev kär i Brommaplan efter bara några minuter. Och jag hade ju lite tid på mig, eftersom visningen jag hade dissat låg tre timmar före den andra jag skulle gå på. Så jag satt där och tittade på folk. Givetvis har även Brommaplan en dragspelsgubbe. Och GISSA vad han spelade för melodi? Japp, Gudfadern!
Meningen var att jag skulle göra ett ordentligt ”Min dag i bilder”-inlägg av det här, men för det första så glömde jag bort alltihopa, och för det andra så såg jag helt plötsligt att jag bara hade 6% batteri kvar. Så den här bilden blev allt jag lyckades ta. En Brommaalkis med ett rejält ass crack. Men det är ju inte så illa, det heller!
Nästa söndag är det två visningar till, så vi får se vilket som känns bäst. Det står mellan tre stycken med varsin nackdel:
Men vi får se. Det ser i alla fall ut som att jag kommer att ha råd med det jag vill.
Nu har det gått lite framåt gällande flytten till mer centrala breddgrader.
Lägenheten värderades till ungefär vad jag hoppades på, så jag verkar ha gjort en hyfsad vinst sen jag köpte den 2008. Förhoppningsvis kan jag då använda vinsten till kontantinsats för den nya lägenheten. Det känns dock ganska tungt att inte ha en enda bundsförvant när det gäller den här flytten. De flesta i min familj verkar vilja att allt ska vara som det alltid ha varit, och tror att jag kommer att bli skuldsatt över öronen om jag försöker mig på ett lite tyngre lån.
Micaela var åtminstone peppad, och någon att diskutera med. Jag skulle behöva ett bollplank liksom. Nu får man göra allting själv. Men det kanske är sånt jag behöver lära mig att klara av.
Jag är lite småstressad om dagarna, sådär undermedvetet där man går och grubblar.
Anledningen är att jag vill flytta. Byta upp mig lägenhetsmässigt. Jag vill komma närmare stan, slippa pendeln, gå ner i avgift (just nu betalar jag 5000 spänn i månaden till föreningen, which kind of sucks), och eventuellt få en trea om möjligt.
Problemet är bara att det är mycket som måste klaffa för att det ska gå.
Dels måste jag beställa en värdering av lägenheten. Dels måste den värderas till så mycket som jag tror, men inte alls är säker på, att jag kommer att få – annars kommer jag inte kunna köpa en lägenhet i den prisklass jag vill ha. Dels måste jag beställa nån sorts flyttförsäkring så jag slipper betala dubbla avgifter. Dels måste jag hitta en lägenhet jag gillar. Och dels måste ingen bjuda över mig.
Ja, jag vet, det är I-landsproblem allting. Så stäm mig då! … Eller nej förresten, gör inte det, jag behöver pengarna.
