• Trillarn

    Vilka as! Stå på dig!

  • Wooo! Bravo! På dem bara!

  • Få saker idiotförklarar kunder mer än tomma hot om att "gå till pressen". Hur tror du då att negativ publicitet på en blogg låter?

    Synnerligen oseriöst och du torskar mycket trovärdighet. Slarvigt, för de har verkligen misskött sig och du förtjänar absolut ersättning.

    Men, ändå, på dem bara!

    • Klart det idiotförklarar mig, det vet jag om. Men jag vet också, av erfarenhet iom mitt eget yrke, att det tar skruv. Härom månaden skrev jag om Match.com, och vips var det en representant från företaget och erbjöd mig en gratismånad som plåster på såren.

      De flesta företag bryr sig om negativ publicitet, och då trycker jag givetvis på den knappen.

  • Som säljare inom detaljhandeln med mångårig erfarenhet av reklamationshantering ställer jag mig skeptisk till ditt resonemang.

    Det handlar dock mycket om en personlig principsak, men främst tar jag starkt avstånd från den allmänna uppfattningen att de kunderna som skriker högst och blir argast väntas få mest ersättning.

    • Jag håller med dig till 100%, jag hatar kunder som beter sig så. Men nu gäller det att få min egen vilja igenom. Trots säljares och kundservicemänniskors misstycke så finns det alltid en kundnöjdhetsgrupp som bryr sig tillräckligt mycket. 🙂

    • Moa

      Jag håller med dig, Korven, att man inte vill böja sig för de kunder som gapar och skriker högt om ersättning så fort tillfälle ges. Jag hanterar en hel del sådana i veckorna… Men då handlar det om kunder som råkat ut för ett mänskligt misstag och ser sin chans till kompensation direkt, gratis hit och dit. Sådant accepterar inte jag, de kunderna får gärna handla någon annanstans.

      Men när det gått så sjukt illa som för Daniel, då tycker jag att man som kund faktiskt ska ryta till lite. Jobbar man inom ett serviceyrke, så ska man ju tillhandahålla service. Misstag kan ju hända, absolut. Men man ska inte behöva maila flera gånger utan att få någon som helst respons från företaget.

      Go Daniel!

  • Pingback: Murphys Leverans – Epilog » Daniel Werner – Den unge Werners lidanden()