Mitt vanliga flyt med receptionister

Haha. Jag raggade på receptionisten på jobbet för några dagar sedan. Det är något speciellt med dem. Det gick ungefär lika bra som Intermezzot med Ahlgrens bilar. Nu har det iaf börjat en ny, lång, blond, och söt tös i receptionen på plan 2, så jag var ju givetvis genast tvungen att göra det omöjligt för oss att se varann i ögonen igen.

Detta utspelade sig bara någon dag efter jag hämtat mitt nya passerkort hos henne. Jag åkte ner, gick och köpte mig ett paket tuggummin, och ställde mig sedan vid hennes disk och bara hängde. Mycket coolt var det.

Receptionist: Hej.
Daniel: Tjena.
Receptionist: Har du rast nu, du?
Daniel: Japp, så jag…
Receptionist: … eller kan jag hjälpa dig med något?
Daniel: Nej. Ingenting.
Receptionist: Okej.
Daniel: Så…
Receptionist: Jag måste städa undan lite stolar sen mötet nyss.
Daniel: Ahaaa…
Receptionist: Om inte du vill hjälpa mig förstås?
Daniel: Haha, njaaa…
Receptionist: Närå, skojade bara. Det är mitt jobb.
Daniel: Hehe…

Sen gick hon och började lyfta stolarna. Och kvar stod jag och såg dum ut. Började läsa en broschyr som handlade om våra fälttekniker, för att se ut som att jag var upptagen. Efter ett tag började två fikande gubbar att hjälpa receptionisten med att bära stolar, och det var då jag började inse att jag kanske var dum som inte hade erbjudit mig att hjälpa till.

Sen stod jag bara där, vid disken, ett tag. Ensam. Till slut gick jag, osedd. ”Fan” sa jag för mig själv när jag åkte upp med hissen igen.