Ja, jag tänkte dela detta minne med er, av ren kärlek och välvilja. Låter bra va? Jag skickar fakturan.

Året borde varit… 1994. Jag gick i andra klass, och var bästis med två tjejer. Det var ganska ovanligt på den tiden, och även om jag ibland blev retad av folk på skolgården så var det dem jag trivdes allra bäst med.

Jag var lite av klassens clown i skolan. Så en dag, i slutet av lektionen, kom jag på en rolig grej att göra. I ett obevakat ögonblick körde jag ner ena handen innanför byxorna, öppnade gylfen och lät stolt ena pekfingret hänga ut. Åh, det skulle bli en sådan succé, det såg jag framför mig. ”Titta här!” fnissade jag, och tjejerna tittade mycket riktigt på det som hade hänt mellan mina ben.

Jag minns inte om de skrattade eller fnissade eller bara var tysta, men inom kort kom den mycket stränga läraren Eva och tog ett rejält tag om nacken på mig. ”Hördudu!” röt hon till, och körde ut mig. Sedan minns jag inget mer, annat än att jag efteråt satt i kapprummet och snyftade. Jag hade ju bara försökt vara rolig, jag fattade inte varför alla blev så arga.

Efter en stund, när lektionen var slut, kom resten av klassen. ”Werner visade snoppen för tjejerna!” skrattade en klasskompis. Jag försökte protestera och få honom att förstå att det bara var fingret. Men det var lönlöst; skratten och stojet överröstade allt. Jag pratade aldrig mer med någon om händelsen.

Det mest traumatiska är att jag fortfarande inte vet om tjejerna jag visade fingret för trodde att det var snoppen eller inte. De kanske fortfarande tror att jag stod där och rakt uppochned visade kuken för dem. De kanske är rädda för snoppar pga den perverse 8-åringen som visade könet mitt på lektionen. Vad har jag gjort?!

5 kommentarer

  1. VIVA LA REVOLUCION! 😀 Samling på stan för att visa snoppen för alla tösarna!

  2. När jag läste 1994 tänkte jag tillbaka på det jag gjorde det året; och kom på att jag – trots att jag fyllde 14 det året – förmodligen var minst lika omogen, barnslig och clownig som du måste ha varit som 8-åring.

    … Däremot var det inte förrän 2001 som jag gjorde samma 'trick' som du, på en nattklubb. Däremot använde jag inte fingret.

  3. Pingback: Jag tar inga egna initiativ längre | Daniel Werner - Den unge Werners lidanden

Skriv ett par väl valda ord vettja!