Okej… Nu har jag legat i soffan i säkert tre timmar och bara känt att jag måste gå och lägga mig, men att jag inte orkar gå de ca femton metrarna dit. Det kan väl ändå inte vara normalt?

Dessutom känner jag att bitterheten är på väg att ta över mig igen, precis som det var för ett år sedan. Jag vill verkligen inte det. Varför det känns såhär? Jag kanske bloggar om det i morgon.

2 kommentarer

  1. Moraltant Svara

    Jag tror att du skulle kunna minska depression/deppigheten med att börja äta rätt och röra på dig mer. Börja med att ta en halvtimmes promenad 3-4 gånger i veckan. Laga mat från grunden, ät mer grönsaker osv. Att leva på i princip bara nudlar, färdigmat, coca cola och annan snabbmat mår ingen bra av. Socker är en trigger till ångest/oro/depression osv.

    (Vill inte moralisera och vara sådär, gör si, gör så, egentligen. Jag tänker bara att om du kan må bättre med små mått så kan det kanske vara värt att prova bara?)

  2. Äsch för sjutton vem bryr sig vad som är normalt eller inte? Spelar det någon roll? Skaffa en mysig filt till soffan om du inte har det. Orkar du inte gå till sängen så sov på soffan. När du vaknar med ont i nacken masar du dig nog dit om du så kryper! Skuld och skambeläggande skapar ingen förändring. De skapar bara ångest och känsla av misslyckanden. Detta blev en sån dag. Varje dag är en ny dag med helt nya möjligheter.

Skriv ett par väl valda ord vettja!