Lindy hop II
Lektion två. Av åtta eller nåt sånt, jag minns inte exakt.
Nervositeten innan lektionen var denna gång mycket värre än första. Det borde kanske varit tvärt om kan man tycka, men den här gången visste jag vad jag hade att vänta. Hemskt svåra steg tillsammans med söta flickor. Svettigt.
Eftersom jag var några minuter för sen förra gången så hade jag nu helgarderat mig, och var där ungefär 40 minuter för tidigt istället. Det är väldigt typiskt mig. Så jag gick på toaletten på McDonalds ett tag, och fördrev där tiden med att flexa framför spegeln och vattenkamma min blonda kalufs. När det var dags att stiga ut i kylan igen så fick jag först vänta med ett annat par i några minuter innan vi blev insläppta i danslokalen. Efter ett tag kom det mer folk, bland annat den näst sötaste tjejen (som jag bjöd upp förra gången) och hennes inte fullt så söta kompis. ”Hej” sa kompisen. ”Hej” sa jag. ”Hej” sa den näst sötaste tjejen och log. ”Hej” sa jag och fånlog. Nåja.
Sedan följde väntande. Jag satt och var nervös så jag nästan skakade, egentligen utan att veta varför, samtidigt som jag låtsades läsa Metro för att den näst sötaste tjejen skulle se hur kultiverad jag är. Det gjorde hon inte, för hon satt bakom en vägg. Så den operationen misslyckades ju kan man säga.
Efter lite nervöst bläddrande kom då slutligen ledarna. Det var några andra än de som var förra gången, och dessa var mycket bättre. De lärde inte ut allt så nedrans fort, utan tog det långsamt och förståeligt. Så efter en stund hade jag förvandlats till Lindy hop-mastah™ , feared by many and admired by all… Eller något i den stilen åtminstone. Nämen ärligt talat så gick det riktigt bra, minus att jag inte fattade vissa danssteg så kändes det bra.
Och den sötaste tjejen på stället? Ja, hon var naturligtvis inte där. Kanske sjuk, kanske på semester, kanske med ny identitet och besöksförbud av mig. Men det känns helt okej ändå. Dessutom kom det en ny tjej som inte var där förra gången, och som hädanefter kommer kallas ”den tredje sötaste tjejen”. Mycket djupa blickar där, även om sånt i regel inte betyder intresse. Eller?
Fortsättning följer…