Jag äcklar tydligen folk.
Igår på pendeln var jag med om en ganska obehaglig sak. Det satte sig en man, typ 40 år gammal, framför mig. Efter ett tag märkte jag att han satt och tittade på mig med en väldigt äcklad min. Alltså, det här var inte diskret. Han tittade på mig och såg väldigt väldigt äcklad ut.
Jag började då titta tillbaka för att få honom att sluta. Men icke, han tittade tillbaka. Så vi satt nog där i åtminstone 20 sekunder och bara tittade in i varandras ögon. Han med en äcklad min och jag med en oförstående min. Sen var jag tvungen att titta bort, och börja dra med fingrarna över näsan då jag var övertygad om att det var nån kråka där eller så. Men icke. Ingen kråka där inte. Varför såg han då ut sådär?
Slutsats: Mannen på tåget blev blixtförälskad i mig, och fantiserade om att få pussa mig i nacken. Men då hans lekamen var så till åldern kommen äcklades han över detta, och insåg där och då att det aldrig kan bli vi.
Så måste det ha varit.