It’s getting hot out there
Idag gick jag typ 500 meter under den stekande solen, och höll på att antingen kräkas eller svimma. Jag vet inte om det säger mer om min kondition eller om klimatet i det här landet just nu… eller kanske både och.
Först missade jag bussen med ungefär tio sekunder; det var sådär så att jag sprang till hållplatsen och var en sisådär fem meter bort när bussen hånfullt åkte förbi. Jag mumlade hemska ord för mig själv, och funderade sedan på om jag skulle gå eller vänta i en kvart. Det fick bli gå. Det kändes ungefär som att jag gick i nån sorts dvala, så utmattad var jag. Jag måste sett ut som en mongolid som gått vilse. Väl framme på pendelstationen så – tro det eller ej – hann jag PRECIS till tåget. Sen satt jag där och blåste mig själv i pannan för att få någon slags kylande effekt. Jag har märkt att det är väldigt svårt att blåsa sig själv i pannan eftersom näsan sitter i vägen, men håller man ena handen som en skärmmössa så rikoschetterar luften en i ansiktet. Det kan ni testa nån gång, och tänka på vem som lärde er det hela!
Salahuddin verkar också tycka att det är varmt. Han ligger under ett bord och rör sig inte. Jag var tvungen att dubbelkolla om han överhuvudtaget levde genom att skrika lite.
– Salahuddin.
– …
– Salahuddin!
– …
– WÄÄÄÄH!!!
Då tittar han uttråkat på mig. Sen låter jag honom somna om tills nästa gång jag blir osäker.