Jag har blivit superförkyld. Alltså typ tre gånger så förkyld som jag brukar bli när jag blir förkyld. Eller så känns det bara så eftersom det var ganska länge sen jag var rejält förkyld sist.

Det är helt omöjligt att försöka sova, för jag hostar med ungefär tio sekunders intervaller. Så om jag inte plötsligt utvecklat en förmåga att kunna somna på under den tiden så kommer det här gå åt helvete. Dessutom har lungorna börjat värka rejält efter allt hostande.

Och det är då min hypokondri börjar visa sitt anlete. Tänk om jag får lunginflammation? Folk dog av sånt förr i tiden, och det förekommer även nu för tiden att folk med lunginflammation somnar och aldrig vaknar upp igen. Fy fan. Ibland suger det att bo ensam.

2 kommentarer

  1. Haha, du är inte ensam ang hypkondrin. Skitsamma om du dör i sömnen, då märker du inget. Min hypokondri handlar om att jag då och då är 100% säker på att jag inte kommer få någon luft och kvävas till döds. Tänker på min andning 24/7. YEEY!

Skriv ett par väl valda ord vettja!