När jag åkte buss hem från jobbet så var det ganska fullsatt. Och ganska är en underdrift. Det var smockfullt med folk. Alla säten var upptagna. Faktum är att det var så pass fullt att folk fick rucka lite på sina principer. Vänsterpack fick sitta bredvid fascistsvin. Judar fick sitta bredvid nazister. Katter bredvid hundar. Leif GW Persson bredvid Björn Ranelid.
Hur som helst, mitt bland detta kaos av ihopträngda lemmar satt det ett smartskal. Han hade varit i affären och köpt frukt. Tre kassar frukt hade det blivit. Han satt i fyrsits-delen av bussen, och hade nu placerat en kasse på respektive säte. Så han och hans tre kassar hade ockuperat allting själva. Det som känns värst är inte att saftskallen gjorde så. Nej, det är nog att jag inte sa till. Jag bara stod och tittade ut, full av självförakt.
För övrigt; igår blev jag singel igen.