Fjortistanter och fjärran världar
I fredags åkte jag på kryssning med jobbet. Vi har jobbat över en del i sommar, så vi fick det som tack för att alla ställt upp. Så efter jobbet drog alla iväg till värtahamnen där vi samlades för att… Tja, för att dra bajsskämt och vänta på båten egentligen.
När vi väl kom på hann vi inte mer än lägga in sakerna i våra hytter innan det var dags att äta buffé. Mängder med mat! Jag har nog inte sett så mycket födoämnen på vykort förut ens. Jag åt köttbullar, prinskorv, janssons frestelse, brieost och en massa annat gott. Chefen bjöd alla på varsin nubbe, Skåne akvavit minsann. I en stunds sinnesförvirring klunkade jag i mig drickat istället för att svepa det, och det var ju väldigt dumt gjort. Mådde väl illa nån timme efter det. Aldrig mer.
Sen gick vi till taxfreen där jag köpte lite lakrits till mig, lite persikor (ja, godiset) till morfar som ligger på sjukhus just nu, och lite parfym till min ömma moder… Ja, och så lite Smirnoff ice till mig. Efter det var det partaj! Drickadrickadrickadricka, skratta, drickadricka, se när patrick spelar blackjack, dricka, se när Gladys del Pilar framför gamla Afro-ditedängor, dricka, sluddra, gå och lägga sig.
Vi gick och la oss ungefär en timme innan de andra. Det blir så när man blir gammal. När de andra skulle sova kom de in och hoppade i våra sängar och tog kort rakt i våra ansikten… Det var trevligt. Så ungefär på den vägen är det, nästa dag kom vi i hamn och återgick till våra liv.
Den tappre kämpen, krampaktigt ihållandes sin Smirnoff.
Ikväll efter jobbet så var jag på konsert. Det brukar jag sällan vara, men det här var en specialare. Jag fick det i födelsedagspresent av mamma. Det var ”Distant Worlds”, kungliga filharmonikerna som framförde stycken ur Final Fantasy-serien (för er oinvigda så är det en av världens största tvspelsserier och min favorit). Oerhört mäktigt. Jag har spelat hela serien utom elvan (eftersom den är enbart onlinebaserad), och det ironiska var att ett stycke ur just elvan var det jag gillade absolut bäst. Annars kände jag igen allting.Det som var tuffast av allting var att det var så bra platser. Rakt framför orkestern på en balkong. Självaste hedersgästen Nobuo Uematsu, mannen som skrivit all musik och i närmast är en gud för de som tycker om Final Fantasy, kom intågande och satte sig två rader framför, tillsammans med en av SquareEnix (företaget som gjort spelserien) chefer. Det var faktiskt häftigt, jag tillhör den skara som mer eller mindre dyrkar honom.
I övrigt så har jag nog aldrig sett så mycket nördar på ett och samma ställe.