Ett av många jobbfails

Igår på jobbet visade jag prov på den sociala inkompetens som jag är så vida känd för. Det ringde en tjej från vår administrativa kundtjänst, och hon hade fått en kund på tråden som hade massa frågor om IP-telefoni och liknande. Nu ringde hon till mig, och ville ha hjälp.

Hon: Alltså han har massa frågor om att växeln inte skickar ”200 – OK”, jag fattar ingenting.
Jag: Okej… Ja det beror lite på hur han har konfigurerat på sin sida, men jag vet vad han menar.
Hon: Så, hur…
Jag: Äsch, du kan koppla över kunden till mig om du vill.
Hon: *lättad* Åh, är det okej?
Jag: Jadå. Jag kommer och spökar för dig sen!
Hon: … Eh.
Jag: …
Hon: Okej här kommer kunden.

Jag vet inte riktigt vad som hände där egentligen. Jag tror att jag i mitt stilla sinne tänkte spela på att jag gjorde henne en stor tjänst som tog samtalet, och skulle spöka för henne som straff. Det var ju en märklig tankegång redan där, men det blev bara ännu värre när sättet jag lade upp det på inte alls gick fram. Istället skulle jag apropå ingenting komma och spöka för henne, och ingen fattade nånting.

Nästa vecka blir det väl samtal med chefen, om mina helt oacceptabla trakasserier.