Mobilen plingar till. Som ett ivrigt barn på julafton släpper jag allt och formligen kastar mig över telefonen. Med darriga fingrar knappar jag fram meddelandet, medan tankarna behandlar vad det kan vara för något. Löneförhöjning? Kärleksförklaring? Lotterivinst?

”Trettondagsafton på sense, gå in två till priset av en blablabla”. HOROR! Fattar de inte vad de gör med mig? Jag får knappt några SMS (inte sedan det tog slut med exet), så när det väl händer är det dagens höjdpunkt. Jag kunde ha dött av besvikelse!

Det kom fram en söt tjej och utnyttjade mig för många herrans år sedan, när jag var berusad på en krog. Tyvärr inte utnyttjade som i hånglade upp mot väggen, utan utnyttjade som i anställd-nånstans-och-får-provision-på-antalet-lurade-fyllon. ”Åh, hon är söt och har en lista där man skriver sitt mobilnummer helt utan anledning! Where do I sign?!”

… Och sen dess får jag SMS så fort det är något . Har försökt att avregistrera mig flera gånger. Varje gång säger de ansvariga att det är gjort, men man får ändå samma sak nästa gång det är dags för fest i stan. Usch.

1 kommentar

Skriv ett par väl valda ord vettja!