• Johan

    Hehe, du framstår inte som desperat iaf, det är ju en fördel.. Nä, men, jag känner igen mig själv i det här. Så lycka till Daniel, du kan säkert hitta nån till slut.. Men det låter som att du verkligen skulle behöva antidepressiva ett tag. Och se till att jobba på canastan också..

  • Det går kanske bättre om du släpper lite på dina sexuella preferenser??? 🙂

  • Alv

    Nu drar du väl ändå alla kvinnor över samma kam som du inte vill att männen skall dras över?

    Jag känner till många som inte mår tipptopp som är i förhållanden men du kanske bara måste acceptera att den du hittar kanske har sin historia utav sådant där och eventuellt har återfall emellanåt för det är oftast de som är mest förstående.

    Det här inlägget var mycket längre men jag insåg att det inte skulle vara någon idé med att skriva hur andra kan se på saker och ting för du skulle ändå bara kontra med att det inte är du men ibland måste man se på andra människor för att kunna ta itu med sig själv.

    Ta hand om sig, herrn.

    • Jag säger inte att alla kvinnor är såhär, men baserat på mina erfarenheter är det en omfattande mängd som ser det som en dealbreaker. Både av såna man skriver med på dejtingsidor, och såna man faktiskt dejtar.

      Och jag har inga problem med att vara tillsammans med nån som själv har psykiska problem. Tycker snarare det är positivt, då kan vi stötta varann.

      • Alv

        Då måste du bo på ett ställe med enbart stolpskott, det är nog det enda jag kan säga om saken… =/

        • Det är inte för intet som Stockholm kallas för världens ensammaste stad. 🙂

  • Sofie

    Hade aldrig varit en dealbreaker för mig OM du nu är bra i sängen vill säga 😉

    • Hade detta varit för ett år sen hade jag svarat ett rungande (höll på att skriva runkande, hm) JA.

      Nu vet jag inte längre. Ångest och depression tar ut sin rätt på det mesta.

  • Min pojkvän har ångest och blir deprimerad från och till (äter medicin för det). Visst kan det vara lite jobbigt ibland, men det är mest för att jag känner mig så hjälplös. Att det inte är att ge en skål med soppa och badda pannan.. det bästa för honom är att då vara för sig själv. Har valt att se det positivt, att det ger lite tid ifrån varandra så man hinner sakna varandra liksom. Så det går absolut att vara med någon som inte mår så bra alla gånger!

    • Varför träffar då inte jag någon sådan? Aldrig nånsin?

  • Moa

    Psykisk ohälsa kan ju vara så enormt mycket, så att säga att det är anledningen till varför dina förhållanden inte fungerar tror jag inte är hela sanningen. Sedan kan det ju såklart bero på HUR dåligt man mår, det är enormt påfrestande att försöka ha en relation med någon som inte fungerar alls. Men så illa verkar det ju inte vara med dig ändå! Däremot så kan jag relatera till hur det är att leva med någon som söker bekräftelse jämt och som vill umgås hela tiden. Speciellt i ett nytt förhållande så kan detta vara ganska tärande, eftersom man ändå vill vara sin egen person då och då och speciellt om man har ett ganska aktivt socialt umgänge med andra, det krockar ju lite då på sätt och vis. Kanske är det den biten du behöver jobba mest med, för när hela livet handlar om sin partner och ens eget välbefinnande liksom ligger på dennes axlar… det är ganska mycket ansvar för en individ trots allt. Låta förhållandet vara relativt kravlöst liksom.

    Har du läst något om alternativa mediciner förresten? En vän till mig åt Zoloft i många år, men mådde väldigt dåligt av biverkningarna och har nu börjat äta dessa: http://bodyhealth.se/product.html/solgar-5-htp-30st-100mg-vegana-kapslar?category_id=14
    Hon har fått diagnosen Asperger, men har också i flera år kämpat mot depressioner och social fobi, men tycker att de här tabletterna har hjälpt henne väldigt mycket. Jag lider själv av ganska kraftig orolighet och funderar på att testa… det skadar ju inte direkt.

    • Jo, med nån som inte fungerar alls eller nån som söker bekräftelse stup i kvarten, då blir det såklart ett rejält problem. Men så är det inte med mig.

      Som singel är livet basically ett helvete. Så jag fattar att jag inte gör så bra reklam för mig själv. Men när jag väl är i ett förhållande är det väldigt få gånger det blir jobbigt. 95% av tiden är det lugnt. Jag vet ju inte om det blir ett helvete efter några år med samma partner, men jag tror inte det. De gånger jag haft partner har livet känns så mycket roligare. Ärligt talat orkar jag inte bry mig om VARFÖR jag har detta kärleksberoende, jag vet bara att det fungerar för mig och då kämpar jag för att få känna så. Med rätt person förstås.

      Men i fallet nu senast så hade vi haft två superbra månader (minus kanske nån mindre incident någon kväll, men det var i så fall en struntsak). Och sen en helg fick jag väldigt låg självkänsla och betedde mig rätt illa. Då var det finito på en gång. Inte sätta sig ner och prata igenom det hela. Inte försöka igen. Inte ge det en chans eftersom hon tycker om mig. Bara finito.

      Sånt skrämmer mig och får mig att känna att ingen vill ha någon med dessa problem.

    • Ola

      Det finns sidoeffektor med alla läkemedel. Bra att ha koll: http://en.wikipedia.org/wiki/5-Hydroxytryptophan

  • Sille

    Hej!

    Alltså, nu känner jag att jag måste skriva nåt, när jag läst detta. Tycker du är modig Daniel, som pratar om det. Jag känner väl samma sak när det gäller förhållande. Blev medlem igen på happypancake och tänkte, okay, jag ger det en chans till. Surfar i flera dagar tills jag ÄNTLIGEN vågar skicka ett mail till en kille. Han svarade. Han svarade! Hans svar var detta:

    Jag känner väl inte nån attraktion direkt, mot dig. Lycka till.

    Okay. Hur tar man ett sådan svar? Personen vet ju inte att jag faktiskt har försökt psyka upp mig för att skriva ett mail, men jag var sååå nära att svara ”Hörru äckel. Du kunde LIKA GÄRNA låtit bli att svara, hade inte det varit bättre? Ångrar att jag skrev till en kukskalle som dig! Släng dig i väggen!!!!!!” Men jag gjorde ju inte det. Jag loggade av, stängde ner datorn. Loggade på efter ett par timmar. Besökare, inga brev. Man är verkligen utsatt. Jag börjar känna ”varför vill någon ha mig? Ingen vill ha mig när det finns bättre, snyggare, smalare tjejer där ute.” Innan var tankarna ”varför vill INGEN ha mig?” Det är ju bättre att tänka så, än som jag gör nu. Det går upp och ner. Man får bara inte tappa hoppet. Jag kan lova dig en sak Daniel, verkligen LOVA. Du kommer träffa nån. Nån som kommer göra precis allt lidandet värt det. Helt säkert. Jag med. Jag kommer också träffa nån, och det kommer kännas rätt. Emellanåt får jag passa på att göra exakt som jag vill. Har bokat resor jag ser fram emot. Kommer hem från krogen vid 5 och har hånglat i nåt hörn med en snygging. Jag är jag. Jag är min.

    Vet inte om detta bara blir massa babbel, svårt att uttycka sig… sorry..

    • Tack för peppandet. Jag tror också jag kommer att hitta någon, nån gång. Men varje sekund fram tills dess kommer att kännas helt bortkastad. Och jag har bara ett enda liv, jag vill inte att det känns bortkastat. Jag vill kunna njuta av det istället för att vara ledsen och ensam.

      Igen: Jag vet att detta är en skev syn på livet. Men att ha partner är det som konkret har fungerat vad gäller mitt välmående, och det är det jag kommer att fokusera på. Jag ska ju gå i terapi för självkänslan, så kan den bota dessa känslor är det bara bonus, men hittills har det varit väldigt svårt. Och jag kan inte acceptera att må skit bara för att terapin inte biter på mig.

  • Varje gång det tar slut med en partner eller liknande, så får jag panik och känslan av hopplöshet tar över allt. Direkt så vill jag hitta någon eller något nytt att fylla tomrummet med. Det är som att ingenting är värt något längre. Så jag kan tänka mig hur du känner dig.

    Jag läste ditt svar på kommentaren ovan och du säger att du inte orkar bry dig om varför du har ett kärleksberoende. Jag kan förstå att du just nu vill koncentrera dig på att ”lösa” problemet, men samtidigt så kan det få dig att kunna hantera den ångesten, paniken och hopplösheten du får. Att acceptera och förstå sina problem är två utav de viktigaste sakerna till att kunna bli fri från dom.

    Det är jobbigt att vara i ett förhållande med någon som mår riktigt dåligt, jag har själv varit med om det och jag är själv en person med problem som oftast gör att vissa drar. Även fast jag mår som jag gör (och jag mår inte alls lika dåligt längre) så har det funnits folk som vill vara med mig. Jag är ganska öppen med att jag inte mår bra och att jag går i terapi för det. Jag tror att det är bra att vara öppen ifrån början. Gå inte runt och vänta med att berätta det för personen för då kan det bli jobbigare att berätta det – när du faktiskt måste göra det. Den personen kanske har liknande problem och då har ni kanske någonting att försöka bearbeta och ta er igenom tillsammans? Själv så skulle jag absolut inte dra för att någon mår dåligt, det finns inte i mitt huvud att göra något sådant. Jag är säker på att du kommer att hitta någon som inte försvinner så fort det blir jobbigt. Den personen finns där ute någonstans, ge inte upp.

    Jag ber om ursäkt för en lång kommentar, men jag lyckas aldrig skriva kort när jag väl ska kommentera något. Jag hoppas att du mår bättre snart.

  • Jessica

    Jag vill bara säga KRAM!

  • Det är mycket peppande men väldigt lite ”Okej Daniel, JAG vill gå på dejt med dig.”

  • Milla

    Klart det finns någon ute där för dig. Jag var tillsammans med en kille som mådde psykiskt dåligt och han berättade för mig under dejtingstadiet vad som gjorde att han mådde så dåligt och jag ville fortsätta dejta honom och vi blev tillsammans. Tyvärr tog det slut för att han inte orkade med ett förhållande och han trodde att han fick mig att må dåligt. Spelade ingen roll att jag förklarade för honom att det inte var han som fick mig att må dåligt.. utan den dåliga cirkeln(att han inte kunde släppa in mig fastän jag visade att jag fanns kvar för honom och att det var honom jag ville vara med och att jag kunde hantera det jobbiga). Jag har väl inte alltid heller mått helt 100 och har perioder då jag är väldigt ledsen. Så han förstod aldrig att jag mådde dåligt över att jag inte kunde få honom att må bättre, utan la all skuld på sig själv hela tiden. Det känns pissigt att vi gjorde slut för att han trodde att det var bäst för mig och även typ 9 månader efter vi gjorde slut så visste vi båda att vi hade känslor för varandra. Men han klarade fortfarande inte av att ha ett förhållande. Hoppas du hittar denna person som ställer upp för dig till 100% och som du vågar släppa in till 100%!

  • sofie (som läser din blogg och följer dig på twitter)

    Dags för lite ärlighet, känner jag.
    Jag skulle inte dejta dig. Det är inte för att du inte är tillräckligt attraktiv och det är faktiskt inte för att du inte mår bra psykiskt. Däremot är du så otroligt… besatt av idén att ha en flickvän. Jag vill inte bara fylla ett hål i ditt liv – som vem som helst (bara hon ser ok ut) skulle kunna fylla.

    Jag tycker mig också se ett uns av… kvinnoförakt i dina texter och på din twitter framförallt. Du driver med de kvinnor som brinner för feminism som vilken flashbackare som helst och du förväntar dig samtidigt att en kvinna ska komma och ”rädda ditt liv”. Du har en bild av dig själv som den snälla, lite nördiga killen som det är synd om för att ingen tjej klarar av att se djupare än så. Men hur snäll är du, egentligen? Framförallt när du tillskriver oss kvinnor de egenskaperna. Du kan inte ens tänka dig att träffa en överviktig tjej, sa du i ett videoinlägg. Min erfarenhet är att varje gång en kille beskriver sig själv som ”den snälla killen” och spelar martyr när ingen vill ha honom så är han ingen snäll kille. Uttalandet i sig skrämmer bort åtminstone mig.

    • Wow, den här kommentaren gjorde mig på riktigt väldigt ledsen.

      1. Det handlar inte om att fylla något hål i mitt liv. Om jag tog första bästa tjej hade jag väl inte varit singel nu. Jag är väldigt trött på folk som parar ihop dessa känslor med desperation. Det handlar inte om att jag tar vem som helst, tvärt om är jag ganska kräsen. Men det handlar om en evig längtan efter någon det känns rätt med.

      2. Kvinnoförakt är det sista jag har. Det är extremt trist om jag framställer mig själv så, då har jag totalt misslyckats med både blogg och twitter. Det klart jag kan känna mig bitter ibland, över att t.ex ha mailat 10 tjejer på nån dejtingsajt och inte fått ett enda svar. Men kvinnoförakt? Verkligen inte. Och att jag driver med feminister ibland har bara med humor att göra. Jag kan ha en lite elak humor ibland kanske.

      3. Varför tar du ens upp detta med övervikt? Vad har det med mig som person att göra? Jag nämnde det i ett videoinlägg en enda gång. Det är min personliga preferens, alla människor har sådana. Jag försökte vara ärlig med vad jag gillar, eftersom jag hade fått frågan.

    • För övrigt tycker jag att det är rent elakt av dig att publicera en så pass brutalt ärlig kommentar i det här läget.

      Jag fullkomligt LIDER över de känslor om att jag är dålig och att ingen vill ha mig, och du passar på att basha mig och ge mig anledningar till att du inte vill gå på dejt med mig. Ja, jag borde kunna ta det, men det kan jag inte. Min självkänsla är helt under isen, och vad andra tycker spelar 100% roll.

      Det är helt okej att du inte vill gå på dejt med mig. Det finns det många som inte vill. Men jag önskar att du hade hållit inne med ärligheten den här gången. Du anar inte vilka skador du precis åsamkat.

  • sofie (som läser din blogg och följer dig på twitter)

    Jag menade faktiskt inte att göra dig ledsen. Däremot vill jag ge en ärlig bild av hur jag uppfattar dig och varför det leder till att jag inte skulle vilja dejta dig. Sedan är det ju självklart så att jag inte kan representera alla kvinnor så du får naturligtvis välja själv om du vill ta till dig av det jag skriver eller inte.
    Det handlar inte nödvändigtvis om desperation, mer att man vill känna sig utvald och speciell vilket skulle vara svårt för åtminstone mig när du samtidigt bloggar och twittrar om hur många tjejer du försöker ta kontakt med, hur många som dissar samt skriver till kvinnor på twitter att de ger dig erektion, m.m.

    Kräsen tror jag däremot att du kan vara. Och det kanske är dit jag ville komma. Ska försöka göra en liknelse för att förklara vad jag menar: har du sett en highschoolfilm någon gång? Inte sällan finns där en manlig karaktär som är ”nörden” och som blir illa behandlad av kvinnor. Han drömmer om skolans populäraste tjej (som samtidigt beter sig som en riktig häxa) och grämer sig över att hon är så ytlig att hon inte ser hans fantastiska kvaliteter bakom den nördiga ytan. Men varför drömmer han om denna elaka, populära tjej – jo för att HAN är ytlig och vill ha den vackraste tjejen i skolan. Förstår du vad jag menar alls eller har du aldrig sett en sådan film? 🙂

    Och det är lite det jag vill komma till. Du tillskriver kvinnor egenskaper (vilket aldrig är bra: vi är alla olika) som att vi inte kan ta en psykiskt sjuk man, att vi är ytliga, att män skulle behöva vara perfekta bradpitt-figurer för att ha en chans – vilket inte är sant. Samtidigt är du själv kräsen och tar inte vilken brud som helst, eller hur?

    Jag menar inte att allt det här stämmer till 100%, jag har aldrig ens pratat med dig förut. Det här är bara bilden jag har fått av att följa dig och det är möjligt att andra kvinnor har fått samma bild.

    • Alltså. Säg vad du heter på Twitter i så fall. Jag måste veta, för jag vill inte ha någonting att göra med en person som får denna bild av mig. Vad åtminstone ärlig med vem du är.

      Och jag tillskriver inte kvinnor någonting. Jag har aldrig sagt att ALLA kvinnor är ditt eller datt.

      Detta är däremot mina farhågor. Jag är RÄDD för att verkligheten är så att ”ingen” vill ha en psyksjuk kille. Och många har ju använt ordet ”ingen” istället för ”en stor del” förut, eller hur?

      Allt jag försökte göra var att berätta om mina rädslor och känslor. Inte att säga att alla kvinnor är onda och det är så synd om mig som inte har någon.

  • sofie (som läser din blogg och följer dig på twitter)

    Jag vill också tillägga att jag möjligen tillskriver DIG egenskaper du inte har, för att jag har träffat så sjukt många män som sett sig själva som den ”snälla killen” som ingen tjej förstår för att killar vill ha ”perfekta” killar. De männen har alltid varit de värsta svinen, så jag ryggar förskräckt tillbaka varje gång jag hör en kille säga så.

    Jag tycker inte att du ska ha dålig självkänsla. Du har en fantastisk humor och du är otroligt söt. Skulle det inte vara för det där att du utnämner dig själv till en missförstådd, snäll kille så hade jag gärna dejtat dig. Det hade dock antagligen inte varit ömsesidigt då jag inte är smal.

    Det var antagligen onödigt av mig att vara så brutalt ärlig som jag var. Min poäng var mest att det inte måste ha med dina psykiska problem att göra, att det inte måste vara du som inte duger i våra ögon utan kanske vi som känner att vi inte skulle duga i dina ögon.

  • sofie (som läser din blogg och följer dig på twitter)

    Förlåt för att jag totalspammar ditt kommentarsfält nu, men nu när jag förstår hur oerhört ledsen du blev så vill jag vara väldigt tydlig med att det inte är DIG det är fel på, men att det finns väldigt många killar som ofta vill förtydliga hur SNÄLLA och MISSFÖRSTÅDDA de är och hur ofta det visar sig vara raka motsatsen. Det här behöver ju absolut inte stämma i ditt fall, och gör det inte det så behöver du inte heller ta åt dig och bli ledsen. Däremot kan det kanske skrämma bort en och annan tjej som har erfarenhet av sådana killar. Vi kategoriserar också och i åtminstone mitt fall så är det snarare det som skrämmer bort mig och absolut inte att du är deprimerad.

  • sofie (som läser din blogg och följer dig på twitter)

    Äh fan, ta bort mina kommentarer och skit i dem. Jag projicerar min ilska över sådana män på dig och det är dumt av mig.

    • Alltså… För sent. Tyvärr. Skadan är redan skedd.

      De får stå kvar. Andra kanske håller med. I så fall ber jag verkligen om ursäkt om jag framställt mig själv på det viset. Om folk låter bli att döma mig utifrån korta bitska kommentarer på 140 tecken på Twitter, utan istället träffar mig på riktigt, så skulle de se att det inte finns en tillstymmelse till osunda värderingar.

      Dock hoppas jag att du självmant avföljer mig på Twitter. Vill inte ha följare som känner såhär för mig.

  • sofie (som läser din blogg och följer dig på twitter)

    Då ber jag hemskt mycket om ursäkt. Jag skrev först och tänkte sen. Jag har så många gånger blivit bränd av killar som sett sig själva som snälla och ”annorlunda än alla svin därute”, och jag tog ut dig över dig på ett mycket orättvist sätt.

  • Anne

    Mig vill du inte ha meddelanden av för jag har redan uttryckt att jag känner precis samma sak som Sofie gett uttryck för. Jag tyckte din blogg var så bra först och du verkade ”missförstådd” av kvinnor. Men sen börjar man se mönstren och undra. Vad som irriterade mig var hur du ett tag vräkte ut ditt förakt för ”tanter”. Ditt formliga hat mot postkvinnan tex. Om det ”bara var humor” så är det nog den som är ett problem för oss kvinnor. Humor är aldrig ”bara humor”. Det är det bakomliggande vi hör som starkast. Jag hoppas verkligen att du kan hitta en ordentligt bra terapeut som inte är KBT-inriktad. Vet att det kan vara jättesvårt idag. Ta och läs igenom din egen blogg får du se om du inte upptäcker att det inte direkt är en tjejmagnet.
    Nu drar jag mig in i tystnaden igen och jag kommer bara förbi ytterst sällan så du behöver inte oroa dig!

    • Jag minns dig, och du baserar allt detta på ett inlägg där jag skrev att en white trash-tant på Mcdonalds lät bli att plocka upp servetter när hon själv haft ner dem. Ja, kanske dumt skrivet, men det är tråkigt att folk är så snabba med att placera andra i fack, baserat på så pass lite. Bara för att jag skrivit några få inlägg som varit negativa mot kvinnor så är jag inte någon kvinnohatare. Letar man så finns det minst lika många negativa mot andra män, men det väljer ingen att fokusera på. Ibland är jag negativ och bitter, så är det bara. Sen går det kanske något oftare ut över tjejer eftersom jag hänger på dejtingsajter och främst kommer i kontakt med tjejer.

      Sen är det väldigt dålig taktkänsla att du känner att du måste fortsätta med denna kritik av mig, när jag mår så pass dåligt som jag gör. Det är helt okej att du inte gillar mig, men försök ta in att jag är extremt sårbar just nu.

      Sluta läs bloggen om du inte gillar den, det är inte svårare än så.

      • Anne

        Nej jag baserar inte detta på ett inlägg alls. Det var flera återkommande om olika kvinnor. Någon som du hämtade ut paket hos, whitetrashdamen, ngn på tunnelbanan. Då tyckte jag att charmen med din humor var överskattad! Jag säger inte att du är kvinnohatare. Vad jag menar är-men som du inte hör- att du borde rannsaka din syn på tjejer-kvinnorför du kanske inte är helt ärlig med dig själv. Det är lätt att sitta och tycka synd om sig – om dig – men det lär inte hjälpa dig det minsta. Jag har sagt att det kan hjälpa att vrida och vända på sina tankesätt och inte fastna i samma banor. Jag har aldrig skrivit ngt som varit elakt eller ngt påhopp- däremot har jag ifrågasatt ditt sätt att tackla ditt ”psykiska illamående”. Jag har aldrig någonsin sagt eller antytt att jag inte ”gillar dig” Jag har ingen åsikt för jag känner dig inte. Jag får gå efter den bild du ger av dig själv och det är den jag har kommenterat. När du sitter här och suktar efter kvinnor och ändå inte förändrar nåt hos dig själv, hur du agerar hur tror du då att din situation kan förändras? Men nu förstår jag att du mår allt för dåligt för att kunna ta in ngt av detta och tycker att alla är ”elaka med dig”. Oavsett hur dessa kommentarer är utformade är de allra flesta utifrån ett perspektiv av att vi önskar dig gott och vill att du ska komma vidare! Varför tror du vi återkommer? Vi vill se dig lycklig igen Daniel. Men nu tror jag att det är medicin som är bästa botemedlet för dig just nu, för du verkar verkligen se allt i svart.

  • Johanna Le

    kommer ihåg att jag klickade in på din sida på mötesplatsen i somras… och skrev till dig med men du verkade inte intressad så då gick man vidare… men läser din blogg lite då och då! och framför allt så tror jag du kommer o hitta någon 🙂

  • Alice

    Alltså… Det är väl inget direkt konstigt med att inte vilja ge sig in i en relation med en sjuk människa? Det gör en inte till en dålig människa.
    Händer det när man redan känner personen väl och redan är med den, så tror jag få gör slut, herregud många drabbas någon gång av depression tex eller blir utbrända nån gång i sina liv. Men att i förstaskedet få reda på att personen är psykiskt sjuk och har varit det i många år, ja då är den personen inte så intressant ur den synvinkeln längre. Tyvärr. Man tycker nog inte sämre om personen för det.
    Och det är precis lika vanligt bland killar som bland tjejer, kanske ännu mer.

    Ovan skriver du att du inte har något kvinnoförakt? Är det inte du som ”kommit ut” som antifeminist? Alltså inte ens ”jag är inte feminist” utan ”jag är aktivt mot feminism”. Det lär inte uppskattas av tjejer, kompis.
    Du känns lite mens rights movement-aktig. Tror det kommer ifrån bitterhet och inte egentligen att du inte gillar kvinnor, men lite kvinnoförakt uttrycker du. Man bortser från det för strunt samma vad någon tycker liksom, men tror inte många tjejer attraheras av killar med dina värderingar. Du tycker tjejer är bortskämda för att vi inte uppskattar all bekräftelse vi får och uppvisar alltså absolut noll förståelse för att du de facto inte har någon som helst aning om hur det är att konstant sexualiseras. Det är inte något någon uppskattar hos potentiella pojkvänner. Dessutom minns jag allt för väl den gången du rackade ner på nån tjej som inte hade uppskattat att en kille kom fram till henne på stan och sa att han hade följt efter henne.
    Jag hade blivit lite rädd om det hade hänt mig, och hade jag hört en kille jag var intresserad av reagera som du gjorde på den tjejens reaktion – så hade jag aldrig tagit i honom med tång ens. News flash – Jag och många, många tjejer med mig blir lite lite nervös när någon man följer efter mig OAVSIKTLIGT, så om någon hade gjort det med mening? Jag hade blivit rädd. Och som sagt, många, många tjejer med mig. Detta är något man kanske önskar att en eventuell pojkvän hade kunnat begripa.

    Att vilja ha flickvän men samtidigt hysa vissa åsikter som flirtar med kvinnoförakt = lycka till grabben.

    • Du dömer alltså mig utifrån några få inlägg. Jag är kvinnohatare och flirtar med kvinnoförakt pga att jag ibland försvarar mäns rättigheter. Ofta kan de glömmas i dessa superfeministiska tider. Men det betyder inte att jag inte stödjer feminism. Det är asbra. Jag gillar bara inte den här extrema feminismen som ofta finns på t.ex twitter.

      Jag förstår också att det kan kännas obehagligt att bli förföljd. Jag försökte bara se killen i fråga som något annat än potentiell våldtäktsman. Jag tycker också att det är asskevt att stalka någon sådär, men förmodligen (tror jag, men vad vet jag?) var han blyg och visste inte hur han skulle bete sig.

      Förresten får du gärna peka på ställen där jag betett mig öppet antifeministiskt på sistone. Jag dissade feminister (eller rättare sagt de mer radikala sådana, även om jag uttryckte mig dåligt) i början av förra året (7 April 2012), när jag var ny på twitter och alla radikala åsikter kom så plötsligt. Det senaste jag skrev som kan tolkas negativt mot feminism var inlägget om vita kränkta män, och hur jag tycker folk (FOLK, inte bara kvinnor) betedde sig jävligt elakt mot en bitter och smådesperat kille som skickat in en insändare. Inlägget om Nanna Johansson räknas inte, jag tyckte hon betedde sig illa och det hade inget med feminism att göra.

      Så jag ber dig att inte döma mig så jävla hårt utifrån dessa få inlägg, och eventuella ”bismaker” av bitterhet som andra inlägg ibland kan ha. Det mesta jag skriver är sarkastisk humor. Ibland lyser lite bitterhet igenom, jag vet det. Men hur ovanligt är det? ALLA känner så ibland. Jag är inte kvinnohatare, kvinnoföraktare, eller med i någon ”mens rights movement” för det.

      Du är hård och rentav elak. Jag hoppas att du märker det själv.

      • Alice

        Hej!
        Bloggen är ju det är ju det enda någon av oss kan bedöma dig utefter.
        Skriver du ett sånt här inlägg så kommer folk svara. Om du gillar de svaren eller inte är irrelevant, folk kommer ge dig sina 2 cents. Räkna inte med annat.
        Jag vet inte om det var på sistone…Fast du har ju bokstavligen titulerat dig som anti-feminist på twitter. Jag har inte twitter men har besökt din efter att du länkade eller skrev om det (så när kan det ha varit?), och jag minns den tweeten väldigt tydligt.
        Inte för att du inte får lov att känna så, men du kan inte komma nu och säga att du aldrig uttryckt dig antifeministiskt.
        Håller till fullo med om att twitter är extremt, politiska twitter alltså, och jag är ändå nästan aldrig inne och läser. Där är vi helt överens.

        Det är elakt att kalla tjejer bortskämda när de uttrycker frustration över av konstant bli trakasserade eller (I lagens mening) sexuellt ofredade. Förvänta dig inte att folk ska bemöta dig annorlunda än du bemöter dem (för ja, jag är en sån tjej som uttrycker missnöje över street-harassment).

        Detta med elakt eller inte elakt kommer upp en del, och att du ju skrivit att du mår dåligt så varför kritiserar folk dig när du ju sagt att du mår dåligt, förstår vi inte hur det känns osv. Blir lika häpen varje gång. (VET att du inte skrev så till mig men till andra) Vad är det för argument? Det får dig att verka svag och jag råder dig att upphöra med att använda det. Take it or leave it.
        Den absolut sista meningen jag skrev i kommentaren var kanske elak. Inget annat var elakt. Jag är väldigt hård ganska ofta och har inga problem med det.

        Folk kan vara elaka och ändå ha rätt…har du tänkt på det? Det insåg jag när jag 19. Just…saying. Inte i referens till något som skrivits till dig och säger inte att jag har absolut rätt om allt – bara generellt så kan folk vara elaka och det kan ändå vara kritik värd att ta till sig.

        Detta svar är kanske elakt. Inget är skrivet av ilska eller hat i alla fall. Jag hade bara tänkt skriva en enda rad som svar på att du tycker jag var elak, men då tyckte jag själv att mitt svar blev för elakt så nu har jag skrivit hela den här uppsatsen för att försöka vara konstruktiv och …ja.

  • Jenny

    Kan ni inte bara sluta läsa så slipper ni bli upprörda?? Är det nå bättre att skriva elaka och nertryckande komentarer än att just denna man enligt er uttrycker ett hat som inte ens är ett hat utan bara känslor som finns där och då när inläggen publiseras? Det är inte ens konstruktiv kritik utan bara ett enda onödigt jidder som ni lika gärna kan hålla för er själva! Sluta sparka på någon som redan ligger ner, för det är oerhört fegt!!

  • J

    Om jag varit du hade jag tagit till mig dessa ord istället för att försöka ”försvara” mig för hur andra uppfattar mig. Kanske borde ta till dig orden, göra en riktig självrannsakan för att komma fram till varför saker och ting är som de är. Mitt tips till dig är att du inte skriver ut om din längtan efter flickvän och närhet alltför ofta, samt tänker efter innan du skriver om det kan verka kvinnoföraktande eller liknande (oavsett om det är skoj eller ej). Problemet med att ständigt berätta hur mycket man vill ha en flickvän och närhet är att man kan få en känsla av att du ”bara vill ha någon”. Sen om det är sant eller ej spelar ingen roll så länge det kan uppfattas så.

    Ta till dig av dessa kommentarer och gör något konstruktivt av dem. Eller agera offer och tyck alla är elaka och fortsätt i samma spår. Your choice.

    P.S. De flesta vill nog bara hjälpa dig, inte stjälpa. Men ibland behöver man höra det man kanske inte vill höra. Jag tror på dig och önskar dig all lycka! =)

  • nätvän

    tips i all välmening; ta bort ”dissar vi minns” – din framtida tjej kommer vilja vara ”the one”.
    Och även om det där är tafatta försök, som vi ALLA säkert gått igenom på olika sätt, så behöver du inte vara så öppen med det. Allt kommer att ordna sig för dig!

  • Tussen

    Alltså, jag vet att alla har rätt till sina åsikter och kanske kritiken är i all välmening..
    Men varför håller alla på och talar om vad Danne ska och inte ska skriva på sin egen blogg? Jag hade nån konstig ide om att man fick skriva om vad man vill när man bloggar.. Det handlar väl om att få ventilera lite hur man mår, eller måste alla skriva om hur lyckliga de är hela tiden, hur fantastiskt hela kvinnosläktet är, eller manssläktet också för den delen och ingen får uttrycka nån form av missnöje eller sorg eller frustation över nånting i sin egen vardag?
    Medveten om att näthat kommer i väldigt mycket mer extrema former än så här, men att kasta ur sig sårande saker hur som helst och sedan säga. ”Men jag gör dej ju bara för att jag är så ärlig” är inte särskilt empatiskt faktiskt. Säger som min mamma brukar säga: ”Har du inget snällt att säga, så säg inget alls” Sluta läsa bloggen om det sticker så i era ögon och var ärliga nån annanstans. Danne har ju uttryckligen sagt att han blir ledsen och mår sämre av era kommentarer, så er ärlighet, hur välmenande den är är, verkar ju ha motsat effekt mot vad sin säger er vilja åstadkomma.

    Och ärligt talat, eftersom det nu verkar vara så på modet med det här. lite bitterhet mot människor i allmänhet kan iallafall jag uppbåda utan några större problem, då även kvinnor!
    Ni som skäller så hemskt om att Danne är kvinnohatare måste vara galet mycket mer toleranta mot människor i allmähet bara de råkar vara kvinnor, för jag kan bli lite halvbitter bara nån idiot röker på perongen i tuben, även om det råkar vara en kvinna, och då kallar jag dem nog värre saker än ”tant” på min twitter. Just saying…

    • Matilda

      Håller med dig! Tänk vad trist det vore om folk skulle vara total-PK och ljög i sina bloggar enbart för att det ska passa de gnälliga och tråkiga läsarna bättre. Daniels blogg är den enda bloggen jag läser och jag har aldrig följt en blogg innan för de bloggare jag stött på är trista. Har följt Daniels blogg i några månader nu och tycker fortfarande att den är lika kul och intressant som innan.

      Sen som Daniel själv säger, alla är bittra ibland och det är absolut inget fel med det. Bara för att jag skriver att mc’donalds mat smakar samma som gammal disktrasa så betyder det inte att jag menar det. Man måste kunna läsa mellan raderna och förstå innebörden. Daniel tycker om tjejer, Daniel har ingen flickvän —> Daniel get’s sad and bitter —> Daniel gör ett bittert inlägg. Även om han inte är PK till 1000 så betyder det inte att han är en dålig människa, utan att han visar vad han känner.

      Bra inlägg Tussen!

  • Johan

    Men Daniel, du ville ju inte ha nån av dom vanliga klyschorna, du ställde ju någotsånär dina kvinnliga läsare mot väggen där. Och se på alla omtänksamma och snälla kommentarer du får ändå. Och vissa var kontsruktiv kritik eller åtminstone försök därtill, endast en eller två kanske var lite för taggiga.. Men dina försvar var nog också rätt taggiga?

    Dessutom har jag sett på andra bloggar att det inte bara är dom som håller med om allt som står i bloggen som läser och kommenterar. Jag brukar se en del kritiska kommentarer även på andra bloggar. Det får man nog nästan räkna med är jag rädd.

    Det verkar som både du, dina snälla läsare och till och med jag, alla gör så gott vi kan. Men det kanske inte altid räcker till, ibland om man mår riktigt dåligt en lång period eller i perioder och då kan man behöva antideprissiva mediciner, det kanske kunde vara nånting (även om du hade dåliga erfarenheter av ditt tidigare försök med sådana, det finns ju många varianter)? (och korrekt terapi skulle ju inte vara fel heller, precis som du skrev) Hur som helst skulle det i så fall ta ett tag innan du fick tag i den medicin som eventuellt skulle kunna vara bra för dig och om du då redan har lyckats lösa dina problem kan du ju i så fall avbeställa medicinerna. Så har du ju ett tag på dig tills dess iaf..

    Hur som helst så verkar du vara populärare än mig bland tjejjerna, tro det eller ej. Du har ju en jättebra blogg med massa snälla tjejjer som läser och kommenterar. Dessutom har jag till och med sett att vissa få nästan verkat lite intresserade av dig ibland, en hade ju till och med skrivit till din profil på mötesplatsen. Kanske kunde du dejtat nån av dina läsare. Men men, vad vet jag, försökte iaf hjälpa till, sen om det lyckas är ju en annan sak förstås..

  • Johan

    Just det, sen tänkte jag på det att i och med att du kan vara lite taggig gentemot tjejjer ibland, även om du är släll och så, och du dessutom ser bra ut och skriver rätt utlämnande på din blogg så kan det nog kräva en hel del mod från blyga tjejjer innan dom vågar dejta dig.. bara kom att tänka på det, det kanske är nåt man kanske kan glömma ibland..

  • Rikard

    Nu ska jag verkligen inte valsa in här och strö salt över såren men du kan ju tänka dig för inför nästa gång du frågar folk varför de inte vill dejta dig – ibland är svaren faktiskt konstruktiva, även om det stinger att höra. Det bästa är väl att på allvar försöka rannsaka ditt beteende och hur du framstår i ditt sätt att blogga och twittra. Du skriver flera gånger att folk ”dömer dig efter ett par inlägg” men vad ska vi annars döma dig genom? Det är ju så du presenterar dig själv.
    Om du presenterar dig själv enbart genom ”Ligga?”-kommentarer, ”jag är trött på feminism”, ”tjejer har det så enkelt och borde vara tacksamma för all uppmärksamhet”, ”jag skulle aldrig gå ut med tjocka tjejer” och slutar prata med tjejer etc, etc, så är det ju såklart att man får en viss bild av hur du ser på kvinnor. Den kanske inte överensstämmer med verkligheten men det är ju i så fall ditt fel för att du förmedlar en skev bild av dig själv. Antingen lever du med det eller så glor du långt in i spegeln och ser vad du kan förändra. Jag tror inte att du är medvetet hatisk mot tjejer men det är klart att du framstår som bitter och en smula sexistisk ibland. Se dina mönster och försöka ändra de så kanske du slipper bli kallad kvinnohatare.

    • Eller så slutar folk att döma andra människor baserat på så lite. Ingen av dessa personer har träffat mig eller känner mig egentligen. Man måste förstå, tycker jag, att det kan finnas nånting mer bakom inläggen. Alla människor kan känna sig ledsna och bittra och cyniska ibland.

      Sen känner jag inte alls igen vissa av de där sakerna du nämner, det känns ganska vinklat. Om man läser själva texten i de inlägg jag skrivit så torde man se att det är ett annat budskap än att ”tjejer borde vara tacksamma”. De borde inte alls vara tacksamma, de har nog ett helvete ibland. Men ur min synvinkel, som är kille, skulle jag gärna byta med dem, och vara den som blir raggad på. Men det kanske bara är jag. Jag måste få berätta mina åsikter utan att bli stämplad som kvinnohatare. Ibland är folk så trångsynta så jag vet inte var jag ska ta vägen.

      ”Jag skulle aldrig gå ut med tjocka tjejer” är ju en medveten vinkling av det jag sa. Jag hade frågestund och blev frågad vilka egenskaper jag gillar och inte. Då tog jag upp att (kraftig) övervikt är nåt jag har svårt för. VÄLDIGT snällt och PK svarat i min mening, just för att ingen skulle tolka det som att jag ”även är en tjockishatare”.

      ”Ligga?” har jag aldrig använt som nåt annat än humor. Alla har inte samma humor som jag, vet jag att det inte uppskattas så säger jag aldrig nåt sånt igen. Jag är ju för övrigt inte den ende som nånsin sagt ”ligga?”, det känns lite desperat att ta som exempel.

      Däremot håller jag med om det sista, jag kan uttrycka mig jävligt dumt ibland. Kan bara beklaga och försöka bättra mig. Men faktum kvarstår att dessa dumheter inte automatiskt gör mig till någon kvinnohatare.

    • Matilda

      Ligga?

  • Don Vito Corleone

  • Lite nere

    (skrev en kommentar som inte kom fram, men om den gjorde det så upprepar jag väl mig nu..)
    Jag menar inte att fortsätta näthatet eller döma dig utifrån min blogg, men när du frågar om det finns tjejer som kan tänka sig att leva med någon som mår dåligt så blir jag faktiskt riktigt ledsen. Vi hade bra kontakt förut du och jag, vi planerade att ses men jag hade en ångestvecka pga depression och kunde inte ge dig all uppmärksamhet du behövde i ett par dagar. På den tiden hann du dissa mig totalt och säga upp kontakten med mig. Dessförinnan hade du sagt rakt ut till mig att du inte skulle kunna leva med någon som har psykiska problem. Det kändes faktiskt.

    • Whaaat! Jag ber om ursäkt, men jag minns inte vem du är i så fall. Och du måste ha missuppfattat mig, jag tycker inte psykiska problem är någon dealbreaker. Kan inte minnas att jag nånsin ”dissat” nån pga en sån sak.

      Så möjligtvis – i så fall – att det var nåt annat som inte stämde och att jag var dålig på att förklara det. Har tidigare tagit bort folk lite förhastat (speciellt när jag själv varit nere, det har väl varit nån försvarsmekanism då jag trott att jag varit dissad), det är dåligt från min sida. Hur som helst är jag ledsen om jag var otydlig på nåt sätt.

      Det här med att jag inte kan leva med nån med psykiska problem måste iaf vara fullständigt misstolkat.

    • Oh! Nu minns jag vem du är, efter lite facebookande.

      Jag nämnde INGET om psykiska problem, utan jag stack när du rakt uppochned sade att du inte längre var intresserad. Visserligen omoget av mig att bara dra då, men ja. Jag är som jag är med mina försvarsmekanismer i jakten på att inte bli dissad. Ska försöka bättra mig.

      Hur som helst, detta var ju typ ett år sedan. Du har inte kontaktat mig tidigare, ju. Men det är ingen fara, no hard feelings från min sida och jag ber om ursäkt om jag gjorde dig ledsen. 🙂

  • Cecila

    Daniel: du ville inte ha klyshor så here goes:

    Har suttit ett tag med två tjejkompisar(singlar, 25år,fr sthlm,normalattraktiva, nätdejtande)och kikat på din twitter.
    Vi tycker det som skrivs där är mkt sexfixerat och enligt oss pubertal.
    Som de flesta gör som nätdejtar så googlar man en dejt innan för att skaffa sig en bild över vem personen är, och tyvärr Daniel, din twitter går bort.
    Har svårt att se att riktiga flickvänsmaterial faller för:

    ”Den 31 Maj släpps Lars von Triers ”Nymphomaniac”. Den lär man ju kunna masturbera lite åt. 14 hours ago

    Girls verkar lovande. En minut in i avsnitt nummer två, och jag är redan kåt. 1 day ago”

    • Haha, men om så nu är fallet så är de/ni nog inte tjejer i min smak heller. 🙂

      Jag har ganska sexuell humor. Inte alltid, men relativt ofta. Tycker man sånt är pubertalt har vi nog inget att hämta hos varann från första början.

      Dessutom tror och hoppas jag att en normalbegåvad tjej kan förstå att hela min personlighet inte kan ramas in i några twitterinlägg.

  • hen

    För fan Daniel! Dra in taggarna! Din twitter ÄR pubertal och du SES som översexuell.
    Det finns inte någon annan jag följer på Twitter som drar till med så många pubertala ”skämt” som du. Det är rätt många som har sagt till dig nu, du frågar efter tips; och du bör verkligen se över det där. Lycka till!

    ”Dessutom tror och hoppas jag att en normalbegåvad tjej kan förstå att hela min personlighet inte kan ramas in i några twitterinlägg.”

    Jag skulle nog säga att jag är smartare än dig, (om vi ser till min sociala status, kompisar, jobb och utbildning) så nej.

    • Fast vad har social status, kompisar, jobb och utbildning med smarthet att göra? Det kändes som en rätt onödig kommentar.

  • hen

    Ja, nu känner jag mig lite elak. Men du måste kunna ta åt dig av ”kritiken” också, utan att förklara dig hela tiden.

    • Inte tusan hade väl jag taggarna utåt mer än de som kommenterar (inkl du själv)? Jag håller inte med om det som skrivs, då måste jag väl få försvara mig?

      För övrigt; berätta vem du är istället, om du nu följer mig och tycker att det som skrivs är pubertalt. Det är tråkigt när folk måste skydda sig bakom anonymitet hela tiden.

  • hen

    Du har nu fått ett flertal tips om anledningar till att du har det lite klurigt på tjejfronten. Och det är att du kan framstå som lite pubertal, självömkande och, tja, lite ”översexuell” i din blogg och på twitter. Du gör vad du vill med den informationen.

    Sen är jag helt övertygad om att du har andra kvaliteter för att träffa någon.

    Jag är ingen av dina följare på Twitter, utan jag tittar in anonymt lite då och då!

    • Jag vet att jag kan vara detta, och att det inte alltid rimmar bra med att framstå som en svärmorsdröm. Som jag tidigare sa så är det nåt att fundera lite på, men jag tänker å andra sidan inte ändra på min personlighet. Jag har i så fall pubertal och översexuell humor. Den jag till slut gifter mig och skaffar sjutton ungar och en katt med är nog en sån som faktiskt gillar mig trots (eller kanske pga) detta.

      Vad jag däremot tycker är trist är att du och många andra inte direkt är särskilt trevliga i sättet de kommenterar på. Ja, det finns absolut konstruktiv kritik inbakad i det hela, men om du läser igenom de kommentarer jag fått så är de väldigt ofta snarare framförda som kritik av mig som person.

      Jag tänkte skriva några exempel, men jag orkar faktiskt inte. Jag må kanske vara lite känslig, men jag tror att folk faktiskt kan se en hel del rena elakheter om de läser igenom de kommentarer jag fått här (sedan en del pepp också, tack för det).

  • Olivia

    Vet inte varför detta kommentarsfält domineras av negativa kommentarer eftersom Daniel i fråga inte mår bättre av varken idiotiska påståenden eller förolämpningar.

    Hur som helst, förstår precis hur du mår. Kände på detta sätt efter en misslyckad relation. Jag har alltid varit oerhört noga med vem jag umgås med, så att den person som jag trodde var den ”rätta” helt utan förvarning skulle lämna mig kom som en chock. Mådde dåligt hur länge som helst men jag tog mig igenom det och är starkare än någonsin. Våga tro på att det blir bra, jag vet att det kommer ordna sig!

    Jag vet att det finns miljoner tjejer som skulle dejta dig (och som skulle stötta dig genom allt), inklusive mig själv men jag tror att jag är lite för ung för dig! Sådana som du är sällsynt förekommande, speciellt i ett land som Sverige där charm är en bristvara. Det blir alltid bättre, jag lovar!

    All kärlek till dig // Olivia