… är lättare sagt än gjort, har jag märkt.

För några år sen hängde jag på en ganska obskyr nätcommunity, bestående av rätt tajta grupperingar av människor. Jag försökte komma med i gemenskapen, men jag har alltid så fruktansvärt svårt att skaffa vänner. Eftersom jag kände mig allmänt ogillad lämnade jag communityn. Sen dess har jag, via avlägsna bekanta, fått höra att det går rykten om mig. Jag är tydligen svinig mot tjejer, minsann! Vilket inte är sant överhuvudtaget. Jag har historiskt lätt för att få dåligt samvete. Kanske har något skämt träffat fel nån gång, men svinig? Nej.

Egentligen borde jag väl bara låta bli att bry mig. De får tro vad de vill om de inte tänker ta sig tid att lära känna mig, eller ens prata med mig. Men ändå känns det tungt. Det är en hemsk känsla; dels att uppleva att man blir utfryst, och dels att det beror på falska rykten.

1 kommentar

  1. Sånt där är klart minus med att folk lever mycket mer vid sina datorer idag än på riktigt. Det är svårare att visa riktigt vem man är och lätt att bli missförstådd. Och alldeles för lätt att vara elak eller otrevlig utan att behöva stå för det.

    Som sagt, det är lätt att säga att man ska skaka av sig det och skita i vad folk säger. Men ibland är tungor vassare än klingor. Psykisk smärta värre än fysisk.

    Nu känner jag dig ju inte alls, bara snokat igenom hela din blogg 😉 Men jag tycker då inte du verkar som nån typ som går och är dryg och ”svinig” mot tjejjer. Snarare en alldeles för snäll kille som försöker och som folk har lätt att utnyttja. Tjejjer kan va riktiga rövhål, det är ju oftast de som får uppmärksamhet o kan välja o vraka. Och som jag nämnde, det är lättare att dissa nån och va otrevlig via nätet än att säga det till dem öga mot öga.

    Tycker snarare det är jävligt modigt att du vågar skriva om det och lämna ut dig själv. Känns inte som nån dryg ytlig person skulle göra så 🙂

Skriv ett par väl valda ord vettja!